Att lämna anbud

Den ekonomiska krisen har ännu inte märkts av inne på mitt kontorsrum. Här är fortfarande mycket att göra. För oss finns jobben fortfarande där ute, håller tummarna för att det fortsätter så. Denna och föregående vecka har till stor del ägnats åt att lämna anbud, en ny erfarenhet för mig. De intressanta anbudsgivarna lever under lagen om offentlighetsprincipen vilket för det positiva med sig att förfarandet är rättvist, tillrättalagt och transparant. Eller snarare har utgångspunkten i att vara transparant. Som nykomling i anbudslämnandets ädla konst slår byråkratin mot mig med paralyserande kraft. Det florerar så mycket hänvisningar till blanketter och formulär att jag ständigt avslöjar mig själv med att sitta overksam framför datorn. Slutligen när första anbudet var inlämnat, till punkt och prickar efter beställarens genomarbetade mall och alla dokument låg snällt och fint paketerade för att snabbt kunna slängas ihop för nästa anbud, upptäckte jag att nästa beställare använde sig av en helt olik, men lika raffinerad, anbudmall. Det var bara att leta upp nya dokument och sätta igång…
Nu tror ni säkert att jag sitter här och klagar men det gör jag inte (i alla fall inte så mycket som det kanske låter). För även om det är krångligt för en nybörjare är systemet rättvist och hur än det går är det spännande att sedan kunna jämföra inkomna anbud.

Naturvetarnas arbetsmarknadsdag

Tack alla ni studenter som vi fick möjlighet att träffa under Naturvetarnas arbetsmarknadsdag på Stockholms universitet! Det är väldigt givande för oss att få kontakter med er studenter som är kunskapstörstande, ifrågasättande, orädda, underbart naiva och i vissa fall arbetssökande. Ni är varmt välkomna med frågor och funderingar om allt som vi kanske kan hjälpa er med!

Man måste få betalt också

Konsultarbetet består inte bara av att samla in fakta, utreda, komma till slutsatser och skriva rapporter. En annan mycket viktig del i arbetet är också att få in pengar. Såklart. Annars vore vi inget företag alls. Så, mot slutet av varje månad måste vi in med tidrapporterna som är underlag för fakturering av kunderna. Kunderna och uppdragsgivarna måste få veta exakt vad det är dom betalar för och det är vår sak att redovisa så noga det bara går. Det jobbiga är bara att skriva in tidrapporten i datorn. Tycker jag. Mest för att jag ”spar” det här jobbet till deadline och sedan får stressigt att hinna med. Antagligen spar jag det för att det finns roligare saker att göra. Till exempel något av det jag skrev i inläggets första mening. Fick jag välja så skulle jag hellre vara ute nu och samla fakta, typ kartera en berghäll eller bestämma var grundvattendelare går. Men jag får inte välja, för det här är viktigt. Därför ska jag öppna min kalender och plita ner mina timmar i datorn för november månad.
Nu!