Från verkligheten: vilken roll har jag?

Det här är en sorglig historia. Tyvärr är den sann. Namn och vissa omständigheter har ändrats för att skydda de inblandade.

I ett idylliskt villaområde bor Adam, en frånskild man i 40-årsåldern, kvar i villan han och hans dåvarande hustru byggde för ett tiotal år sedan. En äldre kvinna, Berit, är hans närmsta granne. Adam har två barn som bor hos pappa varannan vecka, han är född och uppvuxen på orten och jobbar fortfarande där. Grannarna umgås så som goda grannar gör, pratar över häcken och hjälper varandra med trädgården, blomvattning och snöskottning.

En dag börjar Berits dotter Carin att mera frekvent besöka sin mamma tillsammans med barnen. Mormor tycker naturligtvis det är trevligt, men gillar inte anledningen. Carin ligger i skilsmässa. Saker och ting rullar på så som de måste och det dröjer inte länge förrän Adam och Carin fattar tycke för varandra. Planerna på att flytta ihop börjar ta form. Frågan är bara var de ska bo? Berit är glad för att dottern ska flytta ihop med den trevlige grannen och själv börjar hon bli till åren. En idé tar form: Berit beslutar sig för att skänka huset till Carin, men hon vill vänta tills arvs- och gåvoskatten avskaffas.

Adam och Carin blir glada och börjar genast planera för utbyggnad av huset, då det idag är för litet för att hysa alla deras barn. Adam ser dessutom en möjlighet att få extra utrymmen för sina hobbies i källarplanet.

Adam kontaktar en barndomsvän för hjälp. Jodå, vännen kan ombesörja att berget sprängs loss och transporteras bort för att ge plats för nybyggnaden. Adam får muntligen ett hyfsat pris, han beställer jobbet och strax är arbetena igång. Besiktning och vibrationsmätning utförs och sprängningarna startar, allt går som smort tills en dag då någonting går snett…

En salva går inte som den ska och energin som skulle flytta berget omvandlas till vibrationer och skadar både Berits och Adams hus! Berits hus får mycket kraftiga skador, men Adams hus klarar sig bättre. Totalt beräknas skadorna kosta omkring 1 000 000 kronor att reparera. Adams entreprenörkompis fortsätter att spränga, det känns ju dumt att inte göra klart. Tyvärr går ytterligare en salva snett och skadorna på Berits hus förvärras.

Den ena olyckan följer på den andra. Strax efter att sprängningsarbetena är klara omkommer Carin i en olycka. Och nu blev det helt plötsligt väldigt komplicerat. Carin hade inte hunnit skilja sig och Berit hade ännu inte skrivit över fastigheten på dottern. Adam, som naturligtvis är drabbad av en stor sorg, är numera reducerad till tredjeman och skadelidande. Berit är byggherre, utan att ha en aning om någonting gällande bygget, eftersom hon äger fastigheten där sprängningen har utförts. Det finns inget skrivet mellan entreprenören och Adam eller någon annan i projektet.

Enligt miljöbalken är Berit skadeståndsskyldig gentemot Adam. Blivande svärmor ska betala pengar till sin blivande svärson. Berit får själv sedan bära kostnaden för skadorna på sitt eget hus. Berit är helt utlämnad till entreprenörens eventuella försäkring. Om det finns en försäkring tecknad gäller den bara om sprängaren inte hade kunnat förhindra skadan, dvs. om det var en olycka. Men kan det vara en olycka om sprängaren skadar huset två gånger?

Den här historien vill lära ut att innan du startar ett bygge på din egen tomt gäller det att tänka på att du blir byggherre. Du behöver se till att de inbördes förhållandena inom projektet är klara, se till att ha kontrakt och att kontrakterade entreprenörer och konsulter har rätt försäkringar. Även du själv bör ha ett bra försäkringsskydd för eventuella olyckor på din arbetsplats.

Hur slutade historien? Jo, entreprenörens försäkringsbolag reglerade skadorna efter ett flertal utredningar.

Tyvärr stöter jag på liknande historier ideligen. En familj som ska bygga sitt drömhus har oftast fokus på kakel och tapeter. Att tänka på något så osexigt som grundläggning är sällan intressant. Inte så spännande, men dyrt kan det bli.

Från verkligheten: grundvattensänkning

Villaägare fick rätt mot Banverket
Miljööverdomstolen (MÖD) vid Svea Hovrätt gav den 10 januari 2008 en villaägare i Sollentuna rätt mot Banverket. Villaägaren får 1,5 miljoner kr i skadestånd och Banverket betalar rättegångskostnaderna. Peter Flygare var kallad som vittne och deltog även vid synen på plats.
Bakgrund
Banverket byggde under åren 1993-94 ut järnvägen mellan Stockholm och Arlanda. I samband med dessa arbeten anlades en gång och cykelport under järnvägen vid ett villaområde i Sollentuna. 1997 började villaägaren märka av sättningar med skador på huset som följd.
Banverket vann i miljödomstolen
2003 stämde villaägaren Banverket vid miljödomstolen och förlorade. Domen överklagades till MÖD och förhandlingarna ägde rum i december 2007. När domen meddelades den 10 januari upphävde MÖD miljödomstolen dom och gick på villaägarens linje.
Saken
I området har en grundvattensänkning skett, så långt är parterna eniga. Enligt villaägaren beror denna sänkning på Banverkets arbeten, man ska ha lett bort grundvatten från tunnelområdet. MÖD anser att Banverket inte har förevisat någon utredning som stödjer Banverkets påstående att grundvattennivån vid tunnelområdet inte sänkts.
Funderingar
Den här domen lär oss att en ensam villaägare faktiskt kan få rätt mot staten. För oss som arbetar med utredningar ställs frågan om hur domstolen skulle ha resonerat om Banverket hade låtit en geolog göra en utredning om vad som hänt i marken mellan arbetsplatsen och den aktuella villan?
Vi får inget svar på det, men vi kan nog våga dra slutsatsen att ett bra beslutsunderlag är oerhört viktigt i fall som det här.

Om katastrofen i Ungern

I förra veckan brast dammen till ett aluminiumsmältverk i Ungern. En miljon kubikmeter rött, giftigt slam forsade ut, och ytterligare en halv miljon kubikmeter riskerar att läcka ut de närmsta dagarna. Slammet är starkt alkaliskt och innehåller höga halter tungmetaller.

Att slammet är alkaliskt innebär att det har ett högt pH-värde, vilket är ett mått på hur sur eller basisk en lösning är, det vill säga hur mycket vätejoner den innehåller. Neutrala lösningar, pH 7, har lika många vätejoner och hydroxidjoner. Sura lösningar (lågt pH) känns igen på att de är sträva, alkaliska på att de är hala. Starkt alkaliska lösningar, med pH över 11,5, är frätande. Slammet i Ungern tros ha ett pH på cirka 13. Alkalsika lösningar är lömska genom att man inte genast märker av dem. Det känns bara halt och efter en stund börjar det klia och svida. Gör man inget då kan huden vara sönderfrätt på ett par minuter.

Det som utgör ett mer långsiktigt hot för människorna är förekomster av tungmetaller i slammet. Bland annat förekommer kvicksilver, krom, kadmium, arsenik och bly. Att få tungmetaller på huden är inte farligt. Däremot är det skadligt att få dem i sig genom förtäring eller inandning. Om slammet torkar upp kan metallerna spridas med vinden. Det finns även oro att de ska spridas ner till grundvattnet.

Samtliga nämnda metaller är mycket giftiga. De kan bland annat orsaka skador på nervsystem och inre organ, påverka reproduktionsförmågan, ge nedsatt immunförsvar och förorsaka fosterskador, nedsatt inlärningsförmåga, allergier och cancer.

Om metallerna tar sig ner till grundvattnet, och därmed dricksvattnet, blir det inte bara en engångsföreteelse, då får man i sig låga halter varje dag. Hur lång tid behöver marken för att återhämta sig när alla marklevande djur och organismer slagits ut? Och hur snabbt blir grödor som odlats på så förorenad mark ätliga igen? Och även om marken och vattnet tar hand om och renar en stor del av innehållet i slammet så kommer tungmetallerna att cirkulera genom att de tas upp av levande organismer. De är bioackumulativa. Ju högre upp i näringskedjan du befinner dig desto högre koncentrationer utsätts du för. Vad kommer det att innebära för människor och djur i det drabbade området? Med tiden kommer stora mängder tungmetaller att bindas i marken och i vattendragens bottensediment. Men de försvinner aldrig.

Två månader i gruvan

Läste att gruvarbetarna i Chile snart får komma upp. Dom har suttit fast sedan den 5 augusti efter att delar av gruvan rasat in. Då trodde man att dessa 33 gruvarbetare hade omkommit. Men, när man efter ca två veckor hade borrat sig ner till 700 meters nivån fick man upp en handskriven lapp från djupet om att alla 33 levde. Vilken befrielse för alla anhöriga. Nu räknar man med att de ska kunna räddas under nästa vecka. Jag håller verkligen tummarna!

Regn och jordskred

Det har ju regnat en del hos oss under andra halvan av sommaren och en bit in på hösten. Kanske inte så mycket i jämförelse med hur det regnar ute i världen. Där regnar det rikligt kan man ju påstå. Den tropiska stormen Matthew har verkligen orsakat oreda i Sydamerika under de sista dagarna. Tyvärr är ju inte vatten det enda som kommit ner. Stora jordmassor har rört sig nedför de branta bergsidorna och letat sig ner i dalgångarna. När man ser bilder och filmklipp på jordskreden inser man vilka oerhörda krafter det är som verkar.
Ja, det har ju regnat hos oss under den senaste tiden och även här kan regn ställa till med oreda. Kraftig nederbörd kan orsaka skred i våra jordar då dessa blir vattenmättade och stabiliteten försvinner. Om man vet att man har slänter som är instabila och där man känner en viss oro för att allt en vacker dag ska börja kana kan man i ett tidigt skede undersöka de geologiska förhållandena i slänten. När man ändå undersöker marken kan man också övervaka djupa markrörelser genom mätning. Man kan mäta vattentrycket i jordens porer genom portrycksmätning och horisontella rörelser i jorden genom inklinometermätning. Mätningen kan man göra med automatik så att all mätdata skickas till AvaNet. På det sättet ser man rörelserna hemma på kammaren. Dessutom kan man få AvaNet att larma om rörelserna är stora eller om vattentrycket förändras i jordens porer. När alla data är insamlade och man vet de geologiska förhållandena på platsen kan man utforma de åtgärder som man bör vidta på platsen för att säkra upp så att inget och framförallt ingen blir skadad.

Att vara geolog kan bjuda på varierande arbetsuppgifter. Ena dagen kan man sitta och författa anbud. Plockar fram rätt uppgifter som cv:n, blanketter. Ja, helt enkelt skrivbordsgöra. Ren om händerna. Andra dagar kan man bli rätt skitig under naglarna. Dagar som bjuder på fysiska utmaningar. I går kväll somnade jag som ett barn. Trött i varenda muskel i kroppen. I ett uppdrag som vi jobbar med just nu har vi sprungit upp och ner för branta slänter med maskiner och borrstänger, spett och spadar för att undersöka jordlagerföljder och djup till berg. Slit o släp i ur och skur. Regnet piskade stundtals friskt och fukten trängde in på bara kroppen. Regnkläder i all ära men vad hjälper det mot fukt inifrån. Slit o släp. Pust och flås. Men roligt! Och spännande. Varje ny borrpunkt kanske är den som löser gåtan man är där för att besvara.

I gamla pannrum kan man hitta en hel del

I gamla pannrum och undercentraler kan man hitta en hel del. Och när man ska konvertera den gamla oljebaserade uppvärmningen till t.ex. bergvärme är det inte bara att slänga det gamla på tippen. Här följer ett par exempel på vad man bör hålla utkik efter.

OLJOR:

I äldre undercentraler från 70-talet och tidigare kan en hel del spännande ämnen påträffas. Först och främst olja vid oljeeldade värmesystem - det är inte alltid ledningar och oljetank har hållit tätt genom åren så ibland är golv och mark kontaminerad. Även en annan sorts olja dyker upp då och då: PCB-olja kan förekomma i gammal elektrisk utrustning (i transformatorer, kondensatorer etc) förutom i fogar etc.

METALLER:

Och så har vi tungmetallerna. Framförallt kvicksilver dyker upp i diverse mätutrustning och elektriska komponenter.

ASBEST:

Man ska också tänka efter innan man startar med rivningen: asbest kan påträffas lite varstans i sådana här utrymmen! Exempelvis som isolering runt rör, brandisolering i pannor, brandskydd på stålprofiler, i branddörrar, inblandat i fogar, i packningar och rörflänsar. Bilden ovan är inte tagen i en undercentral men är ett härligt exempel på skadade rörböjar innehållande asbest.

Och så gick det...

Jo, såhär låg det till. Uppströms brunnen ligger en äldre fastighet, med troligtvis ett äldre avloppssystem som säkert läcker rätt friskt. Men det har ganska gått bra ändå. Tills nu. Stora mängder träd har avverkats och marken är full med vatten. Bredvid den drabbade brunnen finns en annan brunn. Det visade sig att den brunnen har provpumpats vid två tillfällen under sommaren. Man har pumpat ut stora mängder vatten, ända tills brunnen blev torr, varpå den fått återhämta sig. Sen samma sak igen. SLUURRRRP!! Det förorenade vattnet uppströms har troligtvis fått en väldig skjuts och strömmat in i de båda brunnarna utan att hinna med den naturliga reningsprocess som annars sker i jordlagren. Och så har man fått avloppsvatten i kranen istället för dricksvatten...

Elak E.coli

Förorenad brunn

En väg ska byggas om. Omfattande arbeten har pågått utmed vägen, det sprängs, grävs, röjs och avverkas. Det som då kan hända med grundvattnet är bland annat att vattnet kan finna nya vägar, att vattennivån sänks av eller att vattennivån höjs, exempelvis på grund av den ökade ytvattenavrinning som sker när man tar bort vegetation. I enskilda brunnar kan det yttra sig som en förändring av vattenkvalitet, till exempel att vattnet blir grumligt, smakar annorlunda eller att man får in bakterier i brunnsvattnet. Det kan också leda till att vattenmängden förändras och det kan hända att brunnen sinar.

Vi har tagit vattenprover

En skadeanmälan från fastighetsägare har inkommit. Vattnet har ändrat färg och skiftar i gulgrönt. Geoveta åkte ut för att tala med fastighetsägaren, ta vattenprover och titta på omgivningen kring brunnen. Det visade sig att stora mängder träd har avverkats alldeles uppströms brunnen, man har skrapat av det översta jordtäcket på stora ytor och arbetsmaskiner har kört bara några meter från brunnen. Så helt klart hade brunnen påverkats, men på vilket sätt och vad orsakade färgen? Fastighetsägaren rekommenderades att koka vattnet tills vi fått svar från lab. Nästa dag har hela familjen fått diarré och inte ens familjens hundar vill längre befatta sig med vattnet! Labbet ringer och meddelar att halten bakterier är skyhög! Bakterierna ifråga är koliforma bakterier som endast återfinns i tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vilket betyder att det handlar om avloppsvatten som har läckt in i brunnen. Geoveta får i uppdrag att utföra en skadeutredning, där vi tar reda på den troligaste orsaken till att brunnen blivit förorenad. Var kommer bakterierna ifrån? Vem har gjort vad? Vems är felet och vem ska betala för skadan? Det blir ett spännande detektivarbete vi har framför oss!

Bergbesiktning med oväntat inslag

Ibland inser man vilken tur man har. Vad man ibland kan få vara med och upptäcka bara genom att röra sig på platser där sällan någon går. Även om man rör sig på platser där verksamhet pågår med bullriga maskiner men tar ett steg åt sidan kan man få upptäcka något helt oväntat.

Vi var ute och besiktade en bergslänt. Fokuserade på berget och den eventuella bergförstärkningen upptäckte vi i buskarna två ögon som tittade fram. Ett dunigt huvud med tofsar på öronen. Ugglor! och Uggleungar! Med lite efterforskning visade det sig att det var ett hornugglepar som häckade i slänten. Det är härligt att få jobba utomhus.

Fältarbete...

Fältarbete året runt kan ha sina sidor. Ibland regnar det, man blir blöt och kall, utrustningen blir blöt, fältprotokollen blir blöta och går inte att skriva på, allt blir blött. Fingrarna blir kalla och stela och leran klafsar tung under fötterna. Och om det dessutom blåser så att protokollen, de blöta som inte gick att skriva på, fladdrar iväg för vinden, då är det inte så roligt.

På vintern när snön ligger vit och vacker händer det också att vi ger oss ut på äventyr. Och ibland har det snöat så mycket att man inte längre kan se vart vägen tar vägen! Då är det bra att ha en hjälpsam traktorägare till hands, som kan rycka ut och dra loss en. En gång, eller kanske till och med två gånger...

Söker "Kunskap på djupet"...

Och ibland skiner solen från en klarblå vårhimmel. Luften är varm, träden börjar precis bli gröna och skogen är full med blåsippor och vitsippor.

Och så hittar man det där perfekta stället att sätta sig och inta sin lunch. Har man dessutom med sig sin spork i fickan, ja då blir det inte mycket bättre!

Första spadtaget för Väg 288

Torsdagen den 25:e februari kl.14.00 togs det "första spadtaget" för ombyggnaden av Väg 288 mot Östhammar, etapp 1 mellan Jälla och Hov! I själva verket ersattes själva spadtaget av att man vände på ett väldigt stort timglas som symboliserar startskottet för bygget, eftersom marken ju var frusen. Vägen, som idag är hårt trafikerad och varit mycket olycksdrabbad, byggs om till en 14 meter bred mötesfri landsväg, med omväxlande två och ett körfält i vardera riktningen. Mellan Jälla och Älby breddas den befintliga vägen, medan den får en ny sträckning mellan Älby och Hov. Tal hölls bland annat av t.f. landshövding Leif Byman och Vägverkets generaldirektör Lena Erixon. Därefter bjöds det på både kaffe och bulle!

Geovetas uppdrag är att provta och inventera dricksvattenbrunnar utmed vägsträckan. I samband med arbeten kan grundvattnet komma att påverkas, och provtagning av berörda brunnar utgör en referens inför byggstarten.

Byggnadsingenjör dömd i Kista-raset

Idag meddelandes domen i målet angående raset i Kista.

Den byggnadsingenjör som konstruerade balken som gav vika döms till villkorlig dom, skadestånd på 46 200 kronor och dagsböter på 15 000 kronor. Utöver det ska företaget hon arbetade på betala en företagsbot på 1,5 miljoner.
Det här känns verkligen förvånande. Tänk att jag personligen kan bli ansvarig gentemot tredje man för det jag gör på jobbet! Jag har alltid trott att det var mitt företag som hade ansvaret utåt och jag gentemot min arbetsgivare.

Så är det alltså inte.

Vad tycker ni där ute? Är det rättvist att du personligen kan bli ansvarig för något du gör på jobbet? Är det inte ett hinder för den personliga utvecklingen? Eftersom det är inte ok att göra fel. Vi lär ju trots allt av våra misstag. Borde det inte vara mitt företag som har ansvaret?

En grotta vid tullarna!

Har ni varit i nya bergsrumsgaraget vid Liljeholmen?

Figur 1, parkering under jord.

Här har ett konsortium ledda av Forsen projekt under flera år ägnat sig åt att spränga ett stort bergrum bestående av fem skepp rakt under höghusen uppe på Nybodahöjden. Garaget invigdes tillsammans med den nya gallerian i slutet på oktober 2009.

Samtidigt pysslade deras kollegor med att spränga en stor grop framför Liljeholmens T-banestation. Uppe på projektledningskontoret kallades arbetsplatserna grottan respektive gropen. Idag står det mesta klart och anslutningen mellan grottan och gropen gjordes som en enorm bro under jorden. Jag har letat men hittar ingen skarv som skvallrar om att det skulle finnas en bro här. Istället kan jag promenera från bilen i garaget, in i den nya gallerian och ut till perrongen på tunnelbanestationen torrskodd och utan att bli utsatt för vädrets makter.

Figur 2, här syns konstruktionen tydligt.
Garaget är byggt i tre våningar av prefabricerade betongelement och står inne i bergrummet. De råa och på visa ställen betongförstärkta bergväggar är synliga. Även taket i bergrummet är synligt förutom på de ställen installationen stjäl utsikten.

Figur 3, installationer i tak och längst bort i ljuset är den övre entrén till gallerian.

Figur 4, de bästa parkeringsplatserna är reserverade för miljöbilar.

Figur 5, Nedersta entrén till gallerian
Bergrummet är väl värt ett besök, det är ett trevligt ljus i garaget och det är fortfarande riktigt rent. På vissa ställen både i garaget och inne i gallerian finns det några lustiga höjdskillnader på golvet/marken/gruset. Jag tror inte att de är avsiktliga men det förtar inte upplevelsen på något sätt.
Gallerian är rätt trevlig byggnadsmässigt, det saknas räta vinklar och raka linjer, allt känns väldigt runt och ”mulligt”. Trots att största delen ligger i källaren saknar jag inte dagsljus. Ljusinsläpp sker från taket och konstgjord belysning hjälper till när dagen är kort. Trots det så håller jag bergrummet som den största upplevelsen, gallerior och centrum finns det gott om i vår hufvudstad.
Va?
Jo, det är klart att Geoveta har varit inblandad i projektet! Vi synade SLs tunnlar som är belägna vägg i vägg med bergrummet inför och efter sprängningsarbetena. Själv jobbade jag annanstans på den tiden och sysslade bland annat med tredjemanshanteringen. Det är rätt många människor på Nybohovshöjden som har haft en gruva under sina fötter under några år…
I vår ska staden sätta punkt för projektet i och med att torgytan utomhus ska färdigställas.
Det kalla blåshålet fullt med bussar är numera ett minne blott!