Att lämna anbud

Den ekonomiska krisen har ännu inte märkts av inne på mitt kontorsrum. Här är fortfarande mycket att göra. För oss finns jobben fortfarande där ute, håller tummarna för att det fortsätter så. Denna och föregående vecka har till stor del ägnats åt att lämna anbud, en ny erfarenhet för mig. De intressanta anbudsgivarna lever under lagen om offentlighetsprincipen vilket för det positiva med sig att förfarandet är rättvist, tillrättalagt och transparant. Eller snarare har utgångspunkten i att vara transparant. Som nykomling i anbudslämnandets ädla konst slår byråkratin mot mig med paralyserande kraft. Det florerar så mycket hänvisningar till blanketter och formulär att jag ständigt avslöjar mig själv med att sitta overksam framför datorn. Slutligen när första anbudet var inlämnat, till punkt och prickar efter beställarens genomarbetade mall och alla dokument låg snällt och fint paketerade för att snabbt kunna slängas ihop för nästa anbud, upptäckte jag att nästa beställare använde sig av en helt olik, men lika raffinerad, anbudmall. Det var bara att leta upp nya dokument och sätta igång…
Nu tror ni säkert att jag sitter här och klagar men det gör jag inte (i alla fall inte så mycket som det kanske låter). För även om det är krångligt för en nybörjare är systemet rättvist och hur än det går är det spännande att sedan kunna jämföra inkomna anbud.